Morgongåva är traditionellt en gåva som en man ger till sin hustru morgonen efter bröllopsnatten. Ursprungligen var det en gåva som skulle trygga hustruns framtid om hon skulle bli änka.
De senaste århundradena har morgongåvan dock varit mer symbolisk och ofta bestått i ett smycke t.ex. ett halsband som kvinnan kan bära runt halsen.
Morgongåvan har funnits bland de flesta germanfolk och inskriven i lagstiftningen, bl.a. i Magnus Erikssons landslag från år 1350 samt Sveriges förordning från år 1664 i Sverige. Från år 1644 erhöll i Sverige änkan endast nyttjanderätt till morgongåvan i jordagods men hade äganderätten till lösöret.
I 1734 års lag kvarstod regleringar av morgongåvorna med bibehållen skillnad mellan stads- och landsrätt.
När lika arvsrätt mellan man och kvinna infördes 1845 infördes även samma regler rörande morgongåvor i stad som på landsbygden, det vill säga att endast barnlösa änkor fick rätt att njuta avkastningen av en morgongåva.
1920, när änkor gavs arvsrätt efter maken, om det inte fanns bröstarvingar eller adoptivbarn, avskaffades regleringarna av morgongåvorna i lagtext.